Det gör ont…

… både i kroppen och i själen just nu =/.

Kroppen gör väldigt ont sedan jag slutade med det mesta smärtstillandet inför våra IVF’er. Har bara ätit Panodil sedan vi påbörjade den långa resan mot en bebis och dessa var ju även tillåtna att äta medans jag var gravid. Men efter vårt avbrytande så slutade jag även med dem.
Hjärnskadan på John ska inte ha något med denna medicin att göra – men inför vårt kommande försök så känner jag ändå att jag vill försöka vara helt ”ren” från allt smärtstillande.

Nackdelen? Smärtan from hell i kroppen och lederna… och särskilt nu när det är så kallt också. Jag hade verkligen inte haft något emot en tur till något varmare land den närmsta månaden…

Själen ja. Det är ofattbart jobbigt att sörja ett förlorat barn, och det går väldigt mycket upp och ner känslomässigt. Söndagar är otroligt jobbiga numera (eftersom John föddes en söndag) och särskilt när klockan närmar sig tidpunkten för själva födseln.
De senaste dagarna har överlag varit otroligt jobbiga av någon anledning. Gråter mycket, och minsta lilla gör att det rinner över. Det går liksom inte att föreställa sig det vi nu går igenom.
Det är nu snart 3½ vecka sedan förlossningen och 5 veckor sedan vi gick och väntade på att få beskedet, eller kanske man skulle säga domen, från specialisterna i Uppsala.
Vet ju att det kommer att lätta, så småningom iaf, men det är många och långa dagar fram tills dess. Har iaf, som ett slags terapi de senaste dagarna, skrivit ner berättelsen om vägen fram till John. Den finns att läsa under fliken ”Vårt änglabarn – John ♥” ovan.

Hur mycket ska man klara av att gå igenom under ett liv egentligen???

Det här inlägget postades i Krämporna, Sorg. Bokmärk permalänken.

2 svar på Det gör ont…

Kommentarer inaktiverade.