Årets sista dag

Ja då är det årets sista dag och här sitter jag som vanligt och kliar mig i huvudet  och funderar på var i hela friden detta året tog vägen???

2017 har gått fort – fortare än någonsin faktiskt – och det har varit ett tufft år på många plan.

Det har varit ett år med nya diagnoser för både mig och goe mannen, en ny stor operation av endometriosen (igen) för mig och vi fortsätter båda två att kämpa med våra olika krämpor. Jag med mina smärtor och mitt mående och han med sitt mående och försöken med att komma tillbaka till någon form av arbetsliv igen.

På mitt jobb så har det också varit fortsatt tufft – både med ekonomi, personal, hästar och så den hemska personalolyckan som inträffade i höstas. Men, vi håller så sakteliga på att med gemensamma krafter vända den tunga och tidvis vingliga skutan och det stora minus som 2016 års bokslut uppvisade är nu bytt mot ett troligtvis mycket mindre minus för 2017 .
Vi har ännu en lång väg kvar att vandra innan vi kan ropa HEJ, men vi kämpar på dag för dag! 

Nu hoppas jag att 2018 har något bättre att erbjuda i sina outforskade gömmor!
Jag är ju aldrig den som ger upp i första taget (ni vet, jag är ju den där sega norrlandsbjörken ), men jag ska öppet och helt ärligt erkänna att jag är otroligt trött och sleten nu… Jag är trött både mentalt och fysiskt och jag tror att det är smärtorna som river och sliter i mig twentyfourseven som börjar ta ut sin rätt efter alla dessa år. Jag har levt med svår-mkt svår smärta i över 25 års tid nu och tacka fan för det att det sliter på kroppen ! Att aldrig få sova ordentligt och att alltid ha så förbannat ont – uschamejjen, det är som att ha ett världskrig i kroppen varje dag.

Men, (verkar bli många ”men” idag) jag står ju i kö för att återigen få komma in till Smärtkliniken för en ny bedömning. Vet inte riktigt vad de ska kunna ge mig för ”superlösning” den här gången, men jag hoppas såklart på att de ska kunna hjälpa mig på NÅGOT vis. Helt klart är att jag inte orkar tänka mig fri från smärtorna.

I början av 2018 så blir det även en liten operation av min matstrupe. Jag har ju i år fått diagnosen allergisk matstrupe (eosinofil esofagit) och trots medicinsk behandling så har den bara blivit sämre och sämre. Får snart inte ner någon mat – allt fastnar och nu sitter det många gånger fast ordentligt och blir svårare o svårare att få loss själv.
Gjorde en ny tryckmätning av strupen i november för att de skulle försöka se var det krampar någonstans och det fanns nu flera tydliga områden där det krampar av en klunk vatten (!).
Så, nu blir det en liten operation där de under narkos ska gå in och vidga matstrupen på några ställen. Finns dock inga som helst garantier att det blir bättre – men som det är idag så griper jag efter alla halmstrån som finns för att få kunna äta riktig mat igen!

Men nu ska jag njuta av 2017 års sista dag i lugn och ro här hemma! Jag ska enbart koppla av och ägna mig åt att göra ingenting. Grunna lite mer på året som gått och sedan börja se fram emot nästa – men några nyårslöften blir det INTE! Det slutade jag med för många år sedan .

Snön singlar just nu ner utanför våra fönster här i Lellstuga, och goe mannen är i Mattila och tar årets sista skidtur. Billy & Bobby the goats plingar när de skuttar förbi huset, hund och katter sover på olika ställen här hemma och det är full fart av både ekorrar och fåglar utanför köksfönstret.

Jag önskar er alla ett fint och lugnt avslut på 2017 och så ses vi igen 2018!

Gott Nytt År!

Publicerat i Bakom kameran, Dagligt klotter, Endometrios, Krämporna | Kommentarer inaktiverade för Årets sista dag

Så gör du eldkottar | Land

Lands bloggare Niklas Kämpargård delar med sig av tipset alla brasälskare behöver.

Källa: Så gör du eldkottar | Land

Så väldans enkelt att göra!

Men visst, det finns en fin liten presentask med 9 braskottar i att köpa – men då får du betala ca 149-199 kr för den asken.

Tror det får bli lite eldkotte-tillverkning nästa år här i Lellstuga!

Ha dä’!

Publicerat i Läste & såg | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Så gör du eldkottar | Land

5 år sedan…

… vi fick det värsta besked man kan få som blivande föräldrar . Idag för 5 år sedan skulle ha varit en lyckans dag – istället blev det början på den djupaste sorgen jag någonsin burit, och fortfarande bär på.

Idag kan jag skratta, jag kan vara hyffsat som ”vanligt” och jag kan prata om det som hänt utan att gråta ihjäl mig, men… ibland kommer så de där små styngen av sorg och av längtan och så just detta ordet ”varför”.

Sorgen kommer ju aldrig att försvinna helt, men den är i alla fall mer hanterbar än den var precis där i början. 

Men sedan detta hände så gillar jag verkligen inte december månad. Allra värst är perioden fr o m idag och fram till nyår .
Jag försöker hålla masken och vara den där alldeles vanliga Eva, men lyckas jag inte så vet ni varför. Detta och de ständigt närvarande smärtorna kan bli för mycket även för mig ibland.

Ta nu hand om varandra därute  – ha dä’! 

Publicerat i Bakom kameran, Dagligt klotter, Sorg | Kommentarer inaktiverade för 5 år sedan…