God fortsättning!

Det har blivit nytt år, och jag har kämpat för att skriva rätt årtal några dagar nu (2018, 2018, 2017… nej fan det blev galet igen då, 2018 ) och snart så är januari också slut. Det är inte klokt vad fort dagarna går!
Men något som känns bra är ju att det sakta men säkert blir ljusare för var dag som går. På en vecka så är det ca 14 minuter på morgonen och ca 17 minuter på eftermiddagen – inte illa det inte! Det märks för jag får ställa om timern till belysningen varje vecka.

Det har också blivit riktig vinter med MASSOR av snö!!!  Jippiiii!

Det var ju många som spådde en snörik vinter och de fick faktiskt rätt den här gången. Vi har väl en 70-75 cm ungefär, men det är uppåt och över metern på vissa ställen här i närheten.

Vi investerade i en snöslunga strax efter jul och det tror jag Roger är väldigt tacksam för nu . Visst, det ger träning att skotta för hand, men när det snöar dag efter dag efter dag… då är det allt gött med maskiner.

Våra djur här på gården har lite olika intresse för snö dock.
Kia-the dog älskar snön! Hon hoppar, studsar och letar sork under snön och ränner runt i rent lyckorus när hon ser att det snöat. Katterna, Otto-the cat och Tjorven bemödar sig möjligen till att dra ett varv runt ägorna och kolla läget men kliva runt i snö – njaeee det är inte skoj.

Och så våra getter Billy & Bobby – the goats då – de vill inte gå i djup snö och inte bli blöta i håret. Men skottar vi gångar så går de i dem. 

Bortskämda? Mjaaa kanske lite då!

Jaha och så var det detta med hälsan då också. Roger kämpar på och har bytt plats för arbetsträning nu efter nyår. Nu är han tillbaka på Transport och service på Torsby Sjukhus eftersom han bad om att få komma dit när det inte fungerade något vidare på förra stället.
Vi får väl se vad det blir av detta. Nu tränar han 12 timmar i veckan och det fungerar väl hyffsat ändå, men det är tufft emellanåt. Vissa dagar är han mer sleten än andra och det går lite uppåt och neråt med måendet.

Själv så kämpar jag på med näsan knappt över vattenytan känns det som. Snorkeln har jag tappat, och cyklopet är vattenfyllt men än så länge håller jag mig uppe . Har så ont – både i buken och övriga kroppen, och mår inte direkt sådär jättebra – och det märktes igår när jag var till Smärtcentrum. (Hade tur och blev uppringd i tisdags om en återbudstid med kort varsel, för annars hade jag nog fått vänta ett par månader till.) Bröt ihop lite lätt där vid samtalet med läkarna och sjukgymnasten så nästa besök blir ett besök till deras psykolog den 2 feb.

Och så har jag ju fått tid för att göra ett litet ingrepp i matstrupen också. Den 5 feb ska de ballongvidga den i ett försök till att se så att jag får ner maten utan att den ska fastna på vägen. Ska dit den 24 jan på inskrivning och då får jag veta mer om vad det innebär så det får jag återkomma om!

Det är mycket på agendan framöver och resorna till Centralsjukhuset i Karlstad blir många, men sånt är mitt liv! Bara att bita ihop och försöka ta sig igenom alltsammans på bästa sätt. Men jag är såååå trött… 

Over & out – ha dä’! 

 

Det här inlägget postades i Bakom kameran, Dagligt klotter, Endometrios, Krämporna. Bokmärk permalänken.