Hoppsan vad tiden går!

Oooopsi-dejsi! Ser nu att det är 1½ månad sedan jag skrev sist… Fy på mig! ??

Men tiden rusar ju fram som aldrig förr + att det varit (och fortfarande är) så mycket stök och bök på jobbet OCH så har ju sommaren äntligen kommit! ? Då sitter jag inte lika mycket vid datorn, men idag är det regnigt och inte så varmt ute och då satte jag mig här vid den vanliga datorn en stund.

Jag har iaf hunnit med att fylla år sedan sist, och Kia-the dog likaså! Vi blev 45 respektive 6 år, så hurra hurra hurraaaa för oss!
Näste man på tur är Otto-the cat som fyller 7 år den 9 juni. Sedan är det inget förrän i augusti då både goe mannen och Tjorven fyller.

Tjorven btw, hon stortrivs här i Metbäcken! Hon hänger med på skogspromenader och är med som en liten skugga vad man än gör ute på gården.

Jag mår iaf fortsatt rätt så bra efter min operation. Den allra värsta skarpa smärtan i nedre buk som jag haft sedan förra operationen i feb -15 är faktiskt borta! ? Så det var alltså den där rackarns djupa infiltrerande endometrios-grejen i tarmen som orsakade detta.
Men, jag är absolut inte smärtfri på något sätt! Nej nej… jag har fortfarande allt mellan ont och ”skrikont” vareviga dag. Och jag har ju fortfarande lika ont i kroppen också, ja det har t o m varit värre än någonsin efter operationen – men det visste jag ju att det skulle komma eftersom det är så min kropp reagerar på ett sådant trauma som en stor operation är.
Jag har provat att sätta ut en del av min ena smärtmedicin (Gabapentin) och jag har nu kunnat plana ut på hälften av vad jag åt tidigare. Det är ff mycket men att ha gått ner från maxdos på 3600 mg/dygn till 1800 mg/dygn är stort!

Jag har ju även fått lite problem med blodtrycket efter operationen. Det började 2 dygn efter då blodtrycket på bara några timmar sköt i höjden rejält! ? Från att i vanliga fall ligga på 120/80 så rasslade det till och jag hade ett tryck på 208/117. Tjohejsan liksom!
Var lite livat den natten där på sjukhuset med mätning varje timma och läkarjouren inkopplad som matade i mig blodtrycksmediciner gång på gång. Trycket gick ner till lite mer acceptabel nivå till slut men det blev ett till litet piller i dosetten efter det lilla äventyret. Det konstiga (tycker sköterskor och läkare) var att jag var helt opåverkad trots ett så skyhögt tryck.
Jag har ff högt tryck trots två olika trycksänkande mediciner, men går på mätningar och ska till doktorn igen till veckan. På mätningen i tisdags så var det iaf nere på 135/95.

Jag är hur det än är glad över att ha fått tillbaka lite mer av min ork och lite mer glädje i livet ❤ men jag blir fortfarande lika vansinnigt frustrerad över att kroppen inte vill som jag vill alla gånger.
Men men, bara att bryta ihop, bita ihop och komma igen – gång på gång! ?

Jag tror själv att detta kommer av på tok för mycket stress på jobbet de senaste två åren, plus att jag inte kunnat motionera som jag ska p g a smärtorna jag har och så reagerade säkerligen kroppen akut på att jag var utan mina normala mediciner (varav en är just en fd blodtryckssänkande medicin som numera används mot smärta) efter op då jag var kopplad till en morfinpump dagarna närmast efter.

Men huvudsaken är att allt går åt RÄTT håll nu! Jag fortsätter att kämpa både på jobbet, hemma och med mig själv!

Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag kan och jag gör mitt bästa varenda dag! Jag kämpar med att lära mig säga NEJ ännu mer och det går framåt faktiskt!

Over & out, ha dä’!

Det här inlägget postades i Dagligt klotter, Endometrios, Krämporna. Bokmärk permalänken.