…. en måndag mitt i februari

Ja jisses, halva månaden har redan gått! Fattar inte var dagarna tar vägen… Det bara svischar till tycker jag. En tycker ju att dagarna borde gå i snigelfart när man är krasslig och inte kan göra just någonting – men icke!

Här är väl allt som ”vanligt”. Såret på halsen läker sakta men säkert, buken fortsätter att göra jävligt ont och resten av kroppen molar av smärta här och där i olika intensitet.
Inte så konstigt kanske när vädret är som det är. Fibromyalgin är ju lite väderberoende. Så med ena dagen plusgrader och regn, nästa dag massor med minusgrader och halt som fan så blir det ju knas med kroppen.

Gå som en pingvinHalkan är verkligen skitdryg – särskilt med ett tunt lager nysnö ovanpå – men man får försöka gå som en pingvin och dra på sig icebug-skorna så ordnar det sig hyffsat iaf!

Nu är det dags för intag av eftermiddagsdosen av mina mediciner här och en stunds vila!

Ha dä’!

Det här inlägget postades i Dagligt klotter, Krämporna. Bokmärk permalänken.