Tänk…

… att det redan har gått 8 månader (och två dagar) sedan vår lille änglapôjk John  kom till oss stilla…

… att förra året den här tiden hade jag genomgått hela den där ”trevliga” hormonbehandlingen för andra gången och vi hade varit i Falun och gjort äggplock och återinsättning. Gick och ruvade på två små ägg och visste ännu inte om jag var gravid eller ej, men hade väl mina aningar iaf 😉 då symptomen började bli fler o fler…

… om man kunde backa tiden och få en möjlighet att göra om/rätta till det som gick så fel…

… att man faktiskt kan överleva/genomleva en sån tragedi och fruktansvärd livsresa som älskling och jag gjort under de senaste dryga 8 månaderna och trots allt komma stärkt ur den!

Lite tankar såhär på söndan som bara kom helt plötsligt.
Se till att ta hand om varann där ute i stora vida världen! Man vet aldrig när ens liv slås i spillror… ♥ stor o varm kram till alla ♥

Det här inlägget postades i Dagligt klotter, Sorg. Bokmärk permalänken.