Varför???

 

Ja, den frågan har både älskling och jag ställt oss många, många gånger de senaste 10 dagarna… Det är så orättvist att vi som kämpat så för att komma så här långt ska behöva råka ut för detta ofattbara, hemska, jobbiga, fruktansvärda, nattsvarta h e l v e t e

Rutinultraljudet måndag den 17/12 visade till en början på en helt normal o sprattlande bebis i magen, men lyckan förbyttes snabbt till oro och gråt då det visade sig att bebis skalle var för stor för åldern och att det fanns ett större vätskefyllt utrymme inne i bakhuvudet… Vi fick direkt träffa en specialistläkare i Karlstad som snabbt remitterade oss vidare till Fosterdiagnostiken på Akademiska i Uppsala, och redan på tisdag morgon, den 18:e, åkte vi dit.

Där fick vi träffa ännu en specialist som genomförde ett mycket noggrant UL och även ett fostervattensprov för att utesluta kromosomförändringar, och jag fick även genomgå en MR för att försöka se vad som var fel med bebis huvud.
Svar på allt detta skulle vi få på torsdag em, den 20:e, så det var ingen rolig resa hem hit till Metbäcken igen. Många tankar snurrade i våra huvuden och allt var upp o ner… Spec.läkaren i Uppsala hade dock förvarnat oss om att det INTE såg bra ut, och vi anade att julen inte skulle bli vidare värst rolig i år…

Och mycket riktigt – när läkaren från Akademiska ringde på torsdag em så var det för att meddela att vår bebis är allvarligt hjärnskadad =/. Den har något som heter ”Dandy-Walker anomali” och ”corpus callosum agenesi” och i vårt fall innebär detta att bebis helt saknar lillhjärnan samt en del viktiga förbindelser till de två vanliga hjärnhalvorna. Inga kromosomförädringar dock, utan denna hjärnskada kommer av en slump. Ett tragiskt felsteg i själva tillverkningen av hjärnan så att säga… Inget som är ärftligt, utan något som är väldigt ovanligt och inte behöver hända igen.
Vi var till Karlstad igen i fredags för att träffa dels vår läkare på spec.mvc och dels en barnöverläkare som skulle berätta mer om denna skada för oss. Tyvärr så finns det enligt läkarna ingen chans till ett ”normalt” liv för bebis, så nu i helgen/nyårshelgen blir vi inlagda på sjukhuset i Karlstad för att avsluta det hela… =’/

Vi är såklart otroligt, otroligt ledsna över detta, och det kommer att bli en mycket jobbig tid för oss framöver – men, vi har ändå hopp och ser framåt mot ljuset mitt i allt det mörka. När vi har läkt samman så tar vi nya tag och gör nya försök att få till en bebis här i Lellstuga…

♥  ♥ ♥

Det här inlägget postades i Graviditeten, Sorg. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Varför???

  1. Jenny skriver:

    <3 <3 <3 Tänker på er!

  2. Zandra skriver:

    <3 miljoner styrke kramar till er <3<3<3 beklagar! 🙁 <3

  3. Annlo skriver:

    Håller med dej Varför??? Styrkekramar

  4. Dagens Eko skriver:

    Men helvete också! Fan också. Jag som… nä jag vet inte vad jag ska skriva.

    Kramar om. Jag finns här när och om du vill.

  5. Nightrose skriver:

    Usch! Så orättvist! Så hemskt orättvist! Har tänkt på dig. Finner inga tröstande ord. Varfö… usch! Kram på dig!!!

Kommentarer inaktiverade.