Målning i två dagar

… har gjort min kropp helpaj, trots att jag tagit det lugnt i min egen takt och inte jäktat på på någe vis. *muttrar* Det är en sån här gång jag kan känna att jag verkligen skulle vilja ha hela min gamla medicinarsenal att ta till – men, det är bara att bita ihop och stå ut utan alla piller…

Att smärtorna o ”knirket” skulle öka var jag ju såklart förberedd på – men det är iaf skitjobbigt att det ska behöva bli så här så fort man ska göra minsta lilla vardagsgrej!
Hur jag kommer att må nästa vecka när vi ska måla hela veckan lång – huuuu, det vill jag inte ens tänka på nu! Men skyliften är bokad ons-fre så det är samma förfarande då. Bit ihop, eller bryt ihop! 😉

Tur att jag har min underbare och otroligt snälle sambo och älskling  att luta mig mot när det är så här jobbigt med alla smärtor + två underbara djur som livar upp tillvaron!

Ha dä’!

Det här inlägget postades i Bakom kameran, Krämporna. Bokmärk permalänken.